ID de tableau:: 56556
sjalvportratt mk248 detta sjalvportatt som cranacb gjorde mot slutet av sitt liv visar en typisk, framgangrik borgmastarte men ger ingen antydan om bans delikata ocb aventyrliga arbete som diplomat. cranacb ledde ocksa en blomstrande verk stad som ban lamnade over till sin son ocb elev, lucas d.y. Kronach 1472-Weimar 1553
b.May 21, 1471, Imperial Free City of N??rnberg [Germany]
d.April 6, 1528, N??rnberg
ID de tableau:: 56574
sjalvportratt mk248 kompositionen av detta portratt pa panna foljer den florentinska stilen.klader,frisyr ocb utsikten mot de snotackta bergen i fjarran ar indikationer pa att durer betraktade sig sjalu som en adel varldsman, ingen vanlig provinsiell bantverlare. b.May 21, 1471, Imperial Free City of N??rnberg [Germany]
d.April 6, 1528, N??rnberg
ID de tableau:: 56667
sjalvportratt mk248 scbieles sjalvgode kotteri ar, liksom sa manga av bans poser, nastan sakert en mask. de sjalvportratt ban malade vid den bar tiden tiden skiftade mellan det malodramatiska ocb det upprikiga, i takt med att ban provade en mangfald identieter ocb kansloinriktningar 1890-1918
Austrian
Egon Schiele Gallery
Bruno Andreas Liljefors (1860-1939) was a Swedish artist, the most important and probably the most influential wildlife painter of the late nineteenth and early twentieth century.[1] He also drew some sequential picture stories, making him one of the early Swedish comic creators.
Liljefors is held in high esteem by painters of wildlife and is acknowledged as an influence, for example, by American wildlife artist Bob Kuhn.[1] All his life Liljefors was a hunter, and he often painted predator-prey action, the hunts engaged between fox and hare, sea eagle and eider, and goshawk and black grouse serving as prime examples.[1] However, he never exaggerated the ferocity of the predator or the pathos of the prey, and his pictures are devoid of sentimentality.
The influence of the Impressionists can be seen in his attention to the effects of environment and light, and later that of Art Nouveau in his Mallards, Evening of 1901, in which the pattern of the low sunlight on the water looks like leopardskin, hence the Swedish nickname Panterfällen.[1] Bruno was fascinated by the patterns to be found in nature, and he often made art out of the camouflage patterns of animals and birds. He particularly loved painting capercaillies against woodland, and his most successful painting of this subject is the largescale Capercaillie Lek, 1888, in which he captures the atmosphere of the forest at dawn. He was also influenced by Japanese art, for example in his Goldfinches of the late 1880s.[1]
During the last years of the nineteenth century, a brooding element entered his work, perhaps the result of turmoil in his private life, as he left his wife, Anna, and took up with her younger sister, Signe, and was often short of money.[1] This darker quality in his paintings gradually began to attract interest and he had paintings exhibited at the Paris Salon.
He amassed a collection of animals to act as his living models. Ernst Malmberg recalled:
The animals seemed to have an instinctive trust and actual attraction to him...There in his animal enclosure, we saw his inevitable power over its many residents??foxes, badgers, hares, squirrels, weasels, an eagle, eagle owl, hawk, capercaillie and black game.[1]
The greatness of Liljefors lay in his ability to show animals in their environment.[1] Sometimes he achieved this through hunting and observation of the living animal, and sometimes he used dead animals: for example his Hawk and Black Game, painted in the winter of 1883-4, was based on dead specimens, but he also used his memory of the flocks of black grouse in the meadows around a cottage he once lived in at Ehrentuna, near Uppsala. He wrote:
The hawk model??a young one??I killed myself. Everything was painted out of doors as was usually done in those days. It was a great deal of work trying to position the dead hawk and the grouse among the bushes that I bent in such a way as to make it seem lively, although the whole thing was in actuality a still life.[1]
ID de tableau:: 65087
sjalvportratt olja pa duk, 99x139cm
1912
se Bruno Andreas Liljefors (1860-1939) was a Swedish artist, the most important and probably the most influential wildlife painter of the late nineteenth and early twentieth century.[1] He also drew some sequential picture stories, making him one of the early Swedish comic creators.
Liljefors is held in high esteem by painters of wildlife and is acknowledged as an influence, for example, by American wildlife artist Bob Kuhn.[1] All his life Liljefors was a hunter, and he often painted predator-prey action, the hunts engaged between fox and hare, sea eagle and eider, and goshawk and black grouse serving as prime examples.[1] However, he never exaggerated the ferocity of the predator or the pathos of the prey, and his pictures are devoid of sentimentality.
The influence of the Impressionists can be seen in his attention to the effects of environment and light, and later that of Art Nouveau in his Mallards, Evening of 1901, in which the pattern of the low sunlight on the water looks like leopardskin, hence the Swedish nickname Panterfällen.[1] Bruno was fascinated by the patterns to be found in nature, and he often made art out of the camouflage patterns of animals and birds. He particularly loved painting capercaillies against woodland, and his most successful painting of this subject is the largescale Capercaillie Lek, 1888, in which he captures the atmosphere of the forest at dawn. He was also influenced by Japanese art, for example in his Goldfinches of the late 1880s.[1]
During the last years of the nineteenth century, a brooding element entered his work, perhaps the result of turmoil in his private life, as he left his wife, Anna, and took up with her younger sister, Signe, and was often short of money.[1] This darker quality in his paintings gradually began to attract interest and he had paintings exhibited at the Paris Salon.
He amassed a collection of animals to act as his living models. Ernst Malmberg recalled:
The animals seemed to have an instinctive trust and actual attraction to him...There in his animal enclosure, we saw his inevitable power over its many residents??foxes, badgers, hares, squirrels, weasels, an eagle, eagle owl, hawk, capercaillie and black game.[1]
The greatness of Liljefors lay in his ability to show animals in their environment.[1] Sometimes he achieved this through hunting and observation of the living animal, and sometimes he used dead animals: for example his Hawk and Black Game, painted in the winter of 1883-4, was based on dead specimens, but he also used his memory of the flocks of black grouse in the meadows around a cottage he once lived in at Ehrentuna, near Uppsala. He wrote:
The hawk model??a young one??I killed myself. Everything was painted out of doors as was usually done in those days. It was a great deal of work trying to position the dead hawk and the grouse among the bushes that I bent in such a way as to make it seem lively, although the whole thing was in actuality a still life.[1]
Bruno Andreas Liljefors (1860-1939) was a Swedish artist, the most important and probably the most influential wildlife painter of the late nineteenth and early twentieth century.[1] He also drew some sequential picture stories, making him one of the early Swedish comic creators.
Liljefors is held in high esteem by painters of wildlife and is acknowledged as an influence, for example, by American wildlife artist Bob Kuhn.[1] All his life Liljefors was a hunter, and he often painted predator-prey action, the hunts engaged between fox and hare, sea eagle and eider, and goshawk and black grouse serving as prime examples.[1] However, he never exaggerated the ferocity of the predator or the pathos of the prey, and his pictures are devoid of sentimentality.
The influence of the Impressionists can be seen in his attention to the effects of environment and light, and later that of Art Nouveau in his Mallards, Evening of 1901, in which the pattern of the low sunlight on the water looks like leopardskin, hence the Swedish nickname Panterfällen.[1] Bruno was fascinated by the patterns to be found in nature, and he often made art out of the camouflage patterns of animals and birds. He particularly loved painting capercaillies against woodland, and his most successful painting of this subject is the largescale Capercaillie Lek, 1888, in which he captures the atmosphere of the forest at dawn. He was also influenced by Japanese art, for example in his Goldfinches of the late 1880s.[1]
During the last years of the nineteenth century, a brooding element entered his work, perhaps the result of turmoil in his private life, as he left his wife, Anna, and took up with her younger sister, Signe, and was often short of money.[1] This darker quality in his paintings gradually began to attract interest and he had paintings exhibited at the Paris Salon.
He amassed a collection of animals to act as his living models. Ernst Malmberg recalled:
The animals seemed to have an instinctive trust and actual attraction to him...There in his animal enclosure, we saw his inevitable power over its many residents??foxes, badgers, hares, squirrels, weasels, an eagle, eagle owl, hawk, capercaillie and black game.[1]
The greatness of Liljefors lay in his ability to show animals in their environment.[1] Sometimes he achieved this through hunting and observation of the living animal, and sometimes he used dead animals: for example his Hawk and Black Game, painted in the winter of 1883-4, was based on dead specimens, but he also used his memory of the flocks of black grouse in the meadows around a cottage he once lived in at Ehrentuna, near Uppsala. He wrote:
The hawk model??a young one??I killed myself. Everything was painted out of doors as was usually done in those days. It was a great deal of work trying to position the dead hawk and the grouse among the bushes that I bent in such a way as to make it seem lively, although the whole thing was in actuality a still life.[1]
ID de tableau:: 65193
sjalvportratt olja pa duk, 98x70cm
1938
se Bruno Andreas Liljefors (1860-1939) was a Swedish artist, the most important and probably the most influential wildlife painter of the late nineteenth and early twentieth century.[1] He also drew some sequential picture stories, making him one of the early Swedish comic creators.
Liljefors is held in high esteem by painters of wildlife and is acknowledged as an influence, for example, by American wildlife artist Bob Kuhn.[1] All his life Liljefors was a hunter, and he often painted predator-prey action, the hunts engaged between fox and hare, sea eagle and eider, and goshawk and black grouse serving as prime examples.[1] However, he never exaggerated the ferocity of the predator or the pathos of the prey, and his pictures are devoid of sentimentality.
The influence of the Impressionists can be seen in his attention to the effects of environment and light, and later that of Art Nouveau in his Mallards, Evening of 1901, in which the pattern of the low sunlight on the water looks like leopardskin, hence the Swedish nickname Panterfällen.[1] Bruno was fascinated by the patterns to be found in nature, and he often made art out of the camouflage patterns of animals and birds. He particularly loved painting capercaillies against woodland, and his most successful painting of this subject is the largescale Capercaillie Lek, 1888, in which he captures the atmosphere of the forest at dawn. He was also influenced by Japanese art, for example in his Goldfinches of the late 1880s.[1]
During the last years of the nineteenth century, a brooding element entered his work, perhaps the result of turmoil in his private life, as he left his wife, Anna, and took up with her younger sister, Signe, and was often short of money.[1] This darker quality in his paintings gradually began to attract interest and he had paintings exhibited at the Paris Salon.
He amassed a collection of animals to act as his living models. Ernst Malmberg recalled:
The animals seemed to have an instinctive trust and actual attraction to him...There in his animal enclosure, we saw his inevitable power over its many residents??foxes, badgers, hares, squirrels, weasels, an eagle, eagle owl, hawk, capercaillie and black game.[1]
The greatness of Liljefors lay in his ability to show animals in their environment.[1] Sometimes he achieved this through hunting and observation of the living animal, and sometimes he used dead animals: for example his Hawk and Black Game, painted in the winter of 1883-4, was based on dead specimens, but he also used his memory of the flocks of black grouse in the meadows around a cottage he once lived in at Ehrentuna, near Uppsala. He wrote:
The hawk model??a young one??I killed myself. Everything was painted out of doors as was usually done in those days. It was a great deal of work trying to position the dead hawk and the grouse among the bushes that I bent in such a way as to make it seem lively, although the whole thing was in actuality a still life.[1]
Ulrika Fredrika Pasch, född 10 juli 1735 i Stockholm, död 2 april 1796, var en svensk konstnär. Hon var dotter till konstnären Lorens Pasch d.ä. och Anna Helena Beckamn, syster till konstnären Lorens Pasch d.y. och brorsdotter till konstnären Johan Pasch.
Ulrika Pasch började måla 1756 men hade tidigt tillsammans med sin bror fått undervisning av fadern. Hon blev hushållerska åt en släkting, men målade på fritiden. Under en tioårsperiod försörjde hon sin pappa och syster som professionell porträttmålare i Stockholm innan hennes bror återvände från sina studier utomlands 1766, då de började arbeta tillsammans. Deras samarbete beskrivs som harmoniskt och de valdes båda in i konstakademien 1773. Hon var inte den första kvinnan som valdes in i akademin, men hon var den första kvinnliga yrkeskonstnären som blev vald. Hon ska ha målat detaljerna på broderns tavlor, som klädesdetaljer och liknande. Ulrika hade en framgångsrik karriär och målade ofta porträtt av kungafamiljen och hovet. Hon ansökte dock upprepade gånger förgäves för en pension. Systern Helena Lovisa (1744-96) hushållade åt sina syskon.
Trots att det sägs att hon själv var en ödmjuk person som aldrig framhävde sitt arbete, så är hon en av få kända självförsörjande kvinnliga yrkeskonstnärer i Skandinavien före artonhundratalet.
ID de tableau:: 68553
sjalvportratt 1770-talet. olja på duk, 69x55cm
se Ulrika Fredrika Pasch, född 10 juli 1735 i Stockholm, död 2 april 1796, var en svensk konstnär. Hon var dotter till konstnären Lorens Pasch d.ä. och Anna Helena Beckamn, syster till konstnären Lorens Pasch d.y. och brorsdotter till konstnären Johan Pasch.
Ulrika Pasch började måla 1756 men hade tidigt tillsammans med sin bror fått undervisning av fadern. Hon blev hushållerska åt en släkting, men målade på fritiden. Under en tioårsperiod försörjde hon sin pappa och syster som professionell porträttmålare i Stockholm innan hennes bror återvände från sina studier utomlands 1766, då de började arbeta tillsammans. Deras samarbete beskrivs som harmoniskt och de valdes båda in i konstakademien 1773. Hon var inte den första kvinnan som valdes in i akademin, men hon var den första kvinnliga yrkeskonstnären som blev vald. Hon ska ha målat detaljerna på broderns tavlor, som klädesdetaljer och liknande. Ulrika hade en framgångsrik karriär och målade ofta porträtt av kungafamiljen och hovet. Hon ansökte dock upprepade gånger förgäves för en pension. Systern Helena Lovisa (1744-96) hushållade åt sina syskon.
Trots att det sägs att hon själv var en ödmjuk person som aldrig framhävde sitt arbete, så är hon en av få kända självförsörjande kvinnliga yrkeskonstnärer i Skandinavien före artonhundratalet.
Ulrika Fredrika Pasch, född 10 juli 1735 i Stockholm, död 2 april 1796, var en svensk konstnär. Hon var dotter till konstnären Lorens Pasch d.ä. och Anna Helena Beckamn, syster till konstnären Lorens Pasch d.y. och brorsdotter till konstnären Johan Pasch.
Ulrika Pasch började måla 1756 men hade tidigt tillsammans med sin bror fått undervisning av fadern. Hon blev hushållerska åt en släkting, men målade på fritiden. Under en tioårsperiod försörjde hon sin pappa och syster som professionell porträttmålare i Stockholm innan hennes bror återvände från sina studier utomlands 1766, då de började arbeta tillsammans. Deras samarbete beskrivs som harmoniskt och de valdes båda in i konstakademien 1773. Hon var inte den första kvinnan som valdes in i akademin, men hon var den första kvinnliga yrkeskonstnären som blev vald. Hon ska ha målat detaljerna på broderns tavlor, som klädesdetaljer och liknande. Ulrika hade en framgångsrik karriär och målade ofta porträtt av kungafamiljen och hovet. Hon ansökte dock upprepade gånger förgäves för en pension. Systern Helena Lovisa (1744-96) hushållade åt sina syskon.
Trots att det sägs att hon själv var en ödmjuk person som aldrig framhävde sitt arbete, så är hon en av få kända självförsörjande kvinnliga yrkeskonstnärer i Skandinavien före artonhundratalet.
ID de tableau:: 68585
sjalvportratt 1770-talet. olja på duk, 69x55cm
se Ulrika Fredrika Pasch, född 10 juli 1735 i Stockholm, död 2 april 1796, var en svensk konstnär. Hon var dotter till konstnären Lorens Pasch d.ä. och Anna Helena Beckamn, syster till konstnären Lorens Pasch d.y. och brorsdotter till konstnären Johan Pasch.
Ulrika Pasch började måla 1756 men hade tidigt tillsammans med sin bror fått undervisning av fadern. Hon blev hushållerska åt en släkting, men målade på fritiden. Under en tioårsperiod försörjde hon sin pappa och syster som professionell porträttmålare i Stockholm innan hennes bror återvände från sina studier utomlands 1766, då de började arbeta tillsammans. Deras samarbete beskrivs som harmoniskt och de valdes båda in i konstakademien 1773. Hon var inte den första kvinnan som valdes in i akademin, men hon var den första kvinnliga yrkeskonstnären som blev vald. Hon ska ha målat detaljerna på broderns tavlor, som klädesdetaljer och liknande. Ulrika hade en framgångsrik karriär och målade ofta porträtt av kungafamiljen och hovet. Hon ansökte dock upprepade gånger förgäves för en pension. Systern Helena Lovisa (1744-96) hushållade åt sina syskon.
Trots att det sägs att hon själv var en ödmjuk person som aldrig framhävde sitt arbete, så är hon en av få kända självförsörjande kvinnliga yrkeskonstnärer i Skandinavien före artonhundratalet.
Lisiewski, Anna Dorothea (von) / Lisiewska-Therbusch, Anna Dorothea / Liszeswka, Anna Dorothea.
Anna Dorothea Therbusch (somtetimes Anna Dorothea Therbusch-Lisiewska, or Lisiervska/Lisziewska/Liesiewka (1721-1782) was a German painter.
ID de tableau:: 68591
sjalvportratt 1776-77. olja på duk, 151x115cm
se Lisiewski, Anna Dorothea (von) / Lisiewska-Therbusch, Anna Dorothea / Liszeswka, Anna Dorothea.
Anna Dorothea Therbusch (somtetimes Anna Dorothea Therbusch-Lisiewska, or Lisiervska/Lisziewska/Liesiewka (1721-1782) was a German painter.
Élisabeth-Louise Vigee-Le Brun, född 16 april 1755 i Paris, död 30 mars 1842 i Louveciennes, 20 kilometer väster om Paris, var en fransk målare som i huvudsak målade porträtt.
Vigee-Lebrun utförde tilldragande, idealiserande porträtt och var för en tid hovmålare hos drottning Marie Antoinette. Vigee-Lebrun var tvungen att lämna Frankrike pågrund av den franska revolutionen 1789 och efter det var hon verksam i Ryssland, Italien och Storbritannien. Efter att Napoleons kommit till makten återvände hon till Frankrike. Hon besökte Schweiz 1807 där hon i Geneve blev invald som hedersmedlem i Societe pour l'Avancement des Beaux-Arts.
Vigee-Le Brun lämnade ett arv av 660 porträttmålningar och 200 landskapsmålningar. Dessa finns i privata samlingar i Europa och USA men även i stora museer som Eremitaget, National Gallery i London, Metropolitan Museum of Art i New York och National Gallery of Art i Washington, D.C..
ID de tableau:: 68592
sjalvportratt 1800 olja på duk, 78.5x68 cm
se Élisabeth-Louise Vigee-Le Brun, född 16 april 1755 i Paris, död 30 mars 1842 i Louveciennes, 20 kilometer väster om Paris, var en fransk målare som i huvudsak målade porträtt.
Vigee-Lebrun utförde tilldragande, idealiserande porträtt och var för en tid hovmålare hos drottning Marie Antoinette. Vigee-Lebrun var tvungen att lämna Frankrike pågrund av den franska revolutionen 1789 och efter det var hon verksam i Ryssland, Italien och Storbritannien. Efter att Napoleons kommit till makten återvände hon till Frankrike. Hon besökte Schweiz 1807 där hon i Geneve blev invald som hedersmedlem i Societe pour l'Avancement des Beaux-Arts.
Vigee-Le Brun lämnade ett arv av 660 porträttmålningar och 200 landskapsmålningar. Dessa finns i privata samlingar i Europa och USA men även i stora museer som Eremitaget, National Gallery i London, Metropolitan Museum of Art i New York och National Gallery of Art i Washington, D.C..
född 2 november 1858, död i december 1932, var en svensk idealistisk konstnär.
Krouth??n föddes i Linköping och var son till handlaren Conrad Krouth??n och Hilda Åberg. Släkten Krouth??n kom från Norrköping och flera generationer hade arbetat som tenngjutare. Familjenamnet Krut ändrades genom att varubeteckningen Krut-tenn förfranskades till Krouth??n. Conrad Krouth??n kom till Linköping 1850 och startade en manufakturaffär vid Stora torget. Affären gick bra och 1857 kunde han gifta sig med sömmerskan Hilda Åberg.
Krouth??n kunde växa upp i ett välmående hem och han fick börja skolan på läroverket i Linköping. Vid 14 års ålder slutade han skolan och började arbeta åt fotografen och målaren Svante Leonard Rydholm som hade en atelj?? vid St. Larsplan. Krouth??n fick lära sig grunderna i både målning och fotografering och vid 16 års ålder började han på Konstakademiens principskola i Stockholm 1875. Den treåriga utbildningen innebar att eleverna fick lära sig att rita av klot och profiler, djur och växter. Efter de tre åren fick Krouth??n fortsätta vid akademin. I kursen "Lägre antiken" fick eleverna rita av gipsmodeller, i "Högre antiken" teckna efter levande model och i "Landskapsskolan" fick eleverna måla landskap. Under studietiden sökte sig många elever utanför skolan och Krouth??n lärde känna konstnären Edvard Pers??us. Perseus var kritisk till utbildningen på akademin och tog med sina elever bland annat till Mariefred och Gripsholms slott för att måla av naturen.
ID de tableau:: 70242
sjalvportratt 1904
se född 2 november 1858, död i december 1932, var en svensk idealistisk konstnär.
Krouth??n föddes i Linköping och var son till handlaren Conrad Krouth??n och Hilda Åberg. Släkten Krouth??n kom från Norrköping och flera generationer hade arbetat som tenngjutare. Familjenamnet Krut ändrades genom att varubeteckningen Krut-tenn förfranskades till Krouth??n. Conrad Krouth??n kom till Linköping 1850 och startade en manufakturaffär vid Stora torget. Affären gick bra och 1857 kunde han gifta sig med sömmerskan Hilda Åberg.
Krouth??n kunde växa upp i ett välmående hem och han fick börja skolan på läroverket i Linköping. Vid 14 års ålder slutade han skolan och började arbeta åt fotografen och målaren Svante Leonard Rydholm som hade en atelj?? vid St. Larsplan. Krouth??n fick lära sig grunderna i både målning och fotografering och vid 16 års ålder började han på Konstakademiens principskola i Stockholm 1875. Den treåriga utbildningen innebar att eleverna fick lära sig att rita av klot och profiler, djur och växter. Efter de tre åren fick Krouth??n fortsätta vid akademin. I kursen "Lägre antiken" fick eleverna rita av gipsmodeller, i "Högre antiken" teckna efter levande model och i "Landskapsskolan" fick eleverna måla landskap. Under studietiden sökte sig många elever utanför skolan och Krouth??n lärde känna konstnären Edvard Pers??us. Perseus var kritisk till utbildningen på akademin och tog med sina elever bland annat till Mariefred och Gripsholms slott för att måla av naturen.
född 2 november 1858, död i december 1932, var en svensk idealistisk konstnär.
Krouth??n föddes i Linköping och var son till handlaren Conrad Krouth??n och Hilda Åberg. Släkten Krouth??n kom från Norrköping och flera generationer hade arbetat som tenngjutare. Familjenamnet Krut ändrades genom att varubeteckningen Krut-tenn förfranskades till Krouth??n. Conrad Krouth??n kom till Linköping 1850 och startade en manufakturaffär vid Stora torget. Affären gick bra och 1857 kunde han gifta sig med sömmerskan Hilda Åberg.
Krouth??n kunde växa upp i ett välmående hem och han fick börja skolan på läroverket i Linköping. Vid 14 års ålder slutade han skolan och började arbeta åt fotografen och målaren Svante Leonard Rydholm som hade en atelj?? vid St. Larsplan. Krouth??n fick lära sig grunderna i både målning och fotografering och vid 16 års ålder började han på Konstakademiens principskola i Stockholm 1875. Den treåriga utbildningen innebar att eleverna fick lära sig att rita av klot och profiler, djur och växter. Efter de tre åren fick Krouth??n fortsätta vid akademin. I kursen "Lägre antiken" fick eleverna rita av gipsmodeller, i "Högre antiken" teckna efter levande model och i "Landskapsskolan" fick eleverna måla landskap. Under studietiden sökte sig många elever utanför skolan och Krouth??n lärde känna konstnären Edvard Pers??us. Perseus var kritisk till utbildningen på akademin och tog med sina elever bland annat till Mariefred och Gripsholms slott för att måla av naturen.
ID de tableau:: 70309
sjalvportratt 1926
se född 2 november 1858, död i december 1932, var en svensk idealistisk konstnär.
Krouth??n föddes i Linköping och var son till handlaren Conrad Krouth??n och Hilda Åberg. Släkten Krouth??n kom från Norrköping och flera generationer hade arbetat som tenngjutare. Familjenamnet Krut ändrades genom att varubeteckningen Krut-tenn förfranskades till Krouth??n. Conrad Krouth??n kom till Linköping 1850 och startade en manufakturaffär vid Stora torget. Affären gick bra och 1857 kunde han gifta sig med sömmerskan Hilda Åberg.
Krouth??n kunde växa upp i ett välmående hem och han fick börja skolan på läroverket i Linköping. Vid 14 års ålder slutade han skolan och började arbeta åt fotografen och målaren Svante Leonard Rydholm som hade en atelj?? vid St. Larsplan. Krouth??n fick lära sig grunderna i både målning och fotografering och vid 16 års ålder började han på Konstakademiens principskola i Stockholm 1875. Den treåriga utbildningen innebar att eleverna fick lära sig att rita av klot och profiler, djur och växter. Efter de tre åren fick Krouth??n fortsätta vid akademin. I kursen "Lägre antiken" fick eleverna rita av gipsmodeller, i "Högre antiken" teckna efter levande model och i "Landskapsskolan" fick eleverna måla landskap. Under studietiden sökte sig många elever utanför skolan och Krouth??n lärde känna konstnären Edvard Pers??us. Perseus var kritisk till utbildningen på akademin och tog med sina elever bland annat till Mariefred och Gripsholms slott för att måla av naturen.
